Leva med lymfom Att vara närstående

Att vara närstående

Personerna på bilderna har inget med sammanhanget att göra

Att vara närstående

När en person får diagnosen lymfom blir detta en ny situation även för de närstående. Den som är sjuk kan behöva hjälp med praktiska saker i vardagen, men även med att hantera den känslomässiga bördan av sjukdomen. Här kan närstående vara ett starkt stöd, inte minst med att hjälpa till att ta emot information, inte minst under den första fasen av diagnosbesked och behandlingsplanering.

Värdefullt stöd även för vårdpersonalen

Patienten skall alltid vara i centrum, men kan ta hjälp av närstående för information, vårdkontakter och hjälp. Samarbetet med vårdteamet kan underlättas om de närstående är delaktiga i processen.

Ta den hjälp som finns från olika håll

Som närstående eller anhörig är det klokt att försöka ta reda på vilken hjälp som finns att tillgå. Ett första steg är att prata med vårdpersonalen och t.ex. kuratorn på vårdenheten.
Det kan också vara en god idé att vända sig till sin vårdcentral, som kan erbjuda stöd även åt närstående som vårdar en cancerpatient. Närståendepenning från Försäkringskassan kan bli aktuellt om patienten är svårt sjuk, för mer information se nedan. Barn som närstående har rätt till särskilt stöd.

Vilken hjälp som erbjuds totalt sett skiljer sig åt mellan olika kommuner. Det finns också hjälp att få hos patientföreningen Blodcancerförbundet, Ung Cancer1177 – Råd och stöd vid cancer, den ideella organisationen Cancerkompisar samt på olika patientforum på nätet, exempelvis hos Cancerfonden.

Fokus på kommunikation och samarbete

Att ta hand om någon annan kan vara tungt och känslomässigt, men det är viktigt att komma ihåg att det kan vara lika svårt att bli omhändertagen. Man måste arbeta tillsammans för att hitta den bästa vägen framåt utan att någon part känner att den tappar kontrollen över sitt eget liv. Det allra viktigaste är förstås kommunikation, att prata och ställa frågor om stort och smått samt berätta för varandra vilka olika önskemål och behov som finns. Kom ihåg att behoven förändras i takt med att sjukdomen förändras, och att det är viktigt att vara flexibel. Det kan finnas perioder då den drabbade behöver mycket hjälp, till exempel under behandling, vid mycket symtom eller vid eventuella biverkningar i samband med behandling, men det finns också stunder då patienten mår bättre och är förhållandevis symtomfri. Då är det viktigt att alla tar tillfället i akt att leva så normalt som möjligt.

Viktigt att leva sitt eget liv också

Att ta hand om någon som är cancersjuk kan vara svårt om man samtidigt har ett jobb att sköta eller inte har möjlighet att vara närvarande tillräckligt mycket. Personer som bor långt ifrån sin närstående/anhörige kan ha det extra jobbigt. Då kan andra kontaktvägar som telefon, mejl etc. vara mycket värdefullt.

Rätt till ekonomisk ersättning

En närstående person som avstår från att arbeta för att vårda en person med livshotande sjukdom kan få ersättning, så kallad närståendepenning från Försäkringskassan. Det gäller även om den som vårdas ligger på sjukhus. Som närstående räknas anhöriga men även vänner, beroende på omständigheterna. Närståendepenning delas ut i högst 100 dagar. Dagarna kan delas upp på flera personer, som föräldrar, makar, barn eller syskon. Ersättningen kan vara hel, halv eller en fjärdedel, beroende på hur stor omfattning den närstående inte arbetar. Ersättningens storlek styrs av den sjukpenningsgrundade inkomsten. För fullständig information, ansökningsformulär etc., se Försäkringskassans hemsida. Sjukhusets kurator kan också ge råd och stöd i detta.