button-up anchor

Vad händer under en stamcellstransplantation vid lymfom?

Om du fått ett återfall av högmalignt lymfom så kan det hända att du erbjuds att genomgå en stamcellstransplantation. Detta erbjuds vanligtvis om cytostatikabehandlingen inte varit tillräckligt effektiv.

En överblick av vad en stamcellstransplantation är

Om du fått ett återfall av högmalignt lymfom och blivit erbjuden en stamcellstransplantation så måste man först och främst identifiera var stamcellerna skall tas ifrån.

Beroende om man kan använda dina egna stamceller eller om man kan hitta en lämplig donator så kan du få antingen en autolog (med dina egna celler) eller allogen (med en donators celler) perifer stamcellstransplantation.

Autolog stamcellstransplantation vid lymfom

Om dina egna celler är lämpliga att använda vid transplantationen så kommer de att tas från dig (skördas) i början av behandlingen. Det finns två metoder för att göra en stamcellstransplantation:

  • Perifer stamcellstransplantation (där stamcellerna skördas från ditt blod)
  • Autolog benmärgstransplantation (där stamcellerna skördas direkt från benmärgen där de bildas)


Om dina egna celler är lämpliga så kommer du troligtvis att få en perifer stamcellstransplantation men ibland rekommenderar man en autolog benmärgstransplantation istället. Eftersom dina egna celler används så finns ingen risk att ditt immunförsvar skall reagera på de transplanterade cellerna. Trots detta finns det en stor risk för infektion under tiden som du återhämtar dig från transplantationen och då din kropp producerar nya blodkroppar. Därför är det viktigt att prata med den vårdpersonal och de läkare som har hand om dig om hur du kan minska risken för infektioner.

Allogen (donator) stamcellstransplantation vid lymfom

Om din läkare har rekommenderat en allogen stamcellstransplantation så kommer du att få stamceller från ett syskon eller från en donator som passar. Eftersom denna person inte har lymfom så behöver de ingen högdosbehandling med cytostatika innan deras stamceller skördas. De kan alltså skördas precis när du behöver transplantationen och cellerna behöver inte frysas och förvaras utan ges "färska" efter att de transporterats från donatorn till dig. Donatorn kan befinna sig antingen på samma sjukhus eller på ett annat.

 

Trots att antalet allogena stamcellstransplantationer oftare lyckas än autologa eftersom donatorn inte har några sjuka lymfomceller så innebär denna form av transplantation en högre risk. Eftersom de transplanterade cellerna, oavsett hur nära släkt donatorn är med dig, inte är identiska med dina så kan en immunologisk reaktion uppstå. Ditt immunförsvar kan då stöta bort de donerade cellerna och angripa dem som om de vore en infektiös organism. Ännu viktigare är att vara medveten om en reaktion som kallas "graft-versus-host-disease" (förkortas ibland GVHD och kan enkelt översättas transplantat-mot-värd-sjukdom), där de transplanterade cellerna börjar angripa dina celler eftersom de är främmande för donatorcellerna. Obehandlat kan detta tillstånd orsaka diarré, hudutslag och leverskador och vara allvarligt och till och med livshotande.

 

Man kan dock ge läkemedel för att begränsa effekterna av GVHD och läkarna kan filtrera de donerade stamcellerna från en form av T-cell som man tror orsakar reaktionen, särskilt om donatorn inte är en släkting och inte passar fullständigt.

Stamcellsskörd

Det finns två sätt att ta stamceller för transplantation och de kräver olika medicinska tillvägagångssätt:

  • Perifer stamcellstransplantation

Vid en perifer stamcellstransplantation, vilken är den vanligaste formen av transplantation, tar man cellerna från det cirkulerande blodet istället för ur benmärgen.

 

Stamcellerna som skall transplanteras, oavsett om de kommer från en donator eller från patienten själv, stimuleras så att de produceras i en större mängd än normalt i benmärgen och överskottet "spiller" över i blodet. Detta åstadkommer man genom att ge en injektion med proteiner som kallas tillväxtfaktorer. Ett exempel på ett sådant protein är G-CSF som också produceras naturligt i kroppen. Tillväxtfaktorn ges dagligen som en injektion under huden under 4 till 5 dagar.

 

För att samla upp stamcellerna till transplantationen används en maskin som kallas för cellseparator. Blod tappas ur ett blodkärl, passerar igenom maskinen där stamcellerna separeras och samlas och sedan återförs blodet till patienten. Detta innebär att man behöver vara på sjukhuset under flera timmar eller under några dagar. Proceduren gör inte ont och man behöver inte sövas. Cellerna förvaras sedan tills de skall användas.

 

Om dina egna stamceller används, kommer du att få cytostatika innan du får G-SCF. Detta minskar både risken för att lymfomceller skall finnas i benmärgen och dämpar även tillfälligt stamcellsproduktionen (eftersom cytostatika dödar celler som växer och delar sig snabbt). När din benmärg sedan återhämtar sig från cytostatikabehandlingen ökar antalet stamceller som bildas i benmärgen snabbt och påskyndas av G-CSF.

 

Efter att dina stamceller skördats kommer de att frysas i en väldigt låg temperatur (så kallad kryogen förvaring; kryogen betyder djupfryst). Du kommer sedan att få cytostatika i högdos och efter det återförs de skördade och upptinade stamcellerna till kroppen via ett dropp.

 

Om du skall få en allogen transplantation (från en donator) kan cellerna skördas precis när du skall få dem och transplanteras utan att behöva frysas.

 

Denna teknik har visat lovande resultat. Till skillnad från benmärgstransplantationer så kan stamcellerna samlas in utan att patienten behöver sövas ned.

 

  • Benmärgstransplantation


Benmärgstransplantation är en variant av stamcellstransplantation där stamcellerna skördas direkt från själva benmärgen. Proceduren kräver att patienten sövs ner eller får ryggbedövning.



Om du har lymfom så kan du antingen få en autolog eller allogen benmärgstransplantation. Vilken av dem som är lämplig beror till stor del på omständigheterna runt sjukdomen, vilka resurser och kompetens som finns på sjukhuset. Det beror även på om din benmärg är lämplig att använda och om man kan hitta en lämplig donator.

 

Både vid autologa och allogena benmärgstransplantationer så får du och den lämpliga donatorn lämna 0,5 till 1 liter blod. Blodet transfunderas (ges i dropp) tillbaka när benmärgen samlas in.

 

Under själva proceduren skördas celler från höftbenet när patienten är sövd eller ryggbedövad och benmärgen förvaras sedan tills den behövs. Efteråt behöver man vanligtvis stanna på sjukhuset över natten. Proceduren görs generellt bara på personer under 65 års ålder och som är fullt friska.

Högdosbehandling med cytostatika

För att försöka ta bort alla kvarvarande cancerceller i kroppen så kommer du att få cytostatika i högdos, ibland tillsammans med strålbehandling. Detta förstör (slår ut) benmärgen vilket även kallas myeloablation. Det försvagar även immunförsvaret (kallas också immunosuppression). Behandlingen tar flera dagar och ges på sjukhus.

Stamcellstransplantation

Stamcellstransplantationen genomförs genom att stamcellerna - som tagits antingen från dig eller en donator - ges intravenöst och ges nästan alltid i en central venös infart.

Du behöver som regel vara kvar på sjukhuset under två-tre veckor medan benmärgen återhämtar sig. Eftersom risken är stor att drabbas av infektioner under denna period så kan det hända att man vidtar en del förebyggande åtgärder som till exempel att ge dig antibiotika och följer särskilda hygien- och omvårdnadsrutiner. Det kan också hända att du får blodtransfusioner.

 

När din benmärg och dina blodvärden normaliserats så kommer du att få komma hem och följas upp med återbesök på mottagningen. Du kanske också får underhållsbehandling med immunoterapi för att förstärka behandlingseffekten.

 

Som tidigare nämnts så finns det viktiga skillnader mellan en autolog och en allogen transplantation. Du bör diskutera dessa skillnader med din läkare innan du påbörjar någon behandling.

Upp