button-up anchor

Antikroppsbehandling vid återfall av lågmalignt lymfom

Behandling vid återfall av lågmalignt lymfom består normalt sett även av immunterapi. Immunterapi med antikroppar ges normalt sett tillsammans med cytostatika men kan ibland ges ensamt. Vid immunterapi används en biologisk molekyl som kallas monoklonal antikropp och som hjälper till att aktivera kroppens naturliga försvar att angripa endast lymfomceller.

 

Många människor som får antikroppsbehandling vid ett återfall av lymfom kommer sedan att få underhållsbehandling. Detta innebär att man får fortsätta med antikroppar utan cytostatika under remissionen för att få denna period att vara så länge som möjligt.

 

Hur fungerar antikroppsbehandlingen?

 

Antikroppsbehandlingen hjälper din kropps naturliga försvarssystem - immunförsvaret - att angripa de sjuka lymfocyterna.

 

Antikroppar förekommer naturligt i våra kroppar och är en del av vårt immunförsvar. De har till uppgift att angripa inkräktare som till exempel bakterier och virus och hjälper vår kropp att förstöra dem. De monoklonala antikropparna som används vid immunterapi har anpassats i laboratorier för att särskilt kunna känna igen och hjälpa till att döda en särskild sorts vit blodkropp som kallas lymfocyt och som påverkas vid lymfom. På detta sätt kan antikroppsbehandlingen hjälpa kroppen att aktivera immunförsvaret för att bekämpa lymfomet.

 

Den vanligaste monoklonala antikroppen som används för att behandla lymfom är rituximab.

 

Rituximab är effektivt vid behandlingen av vissa av de vanligaste typerna av lymfom. Det ges vanligtvis tillsammans med cytostatika men även ensamt under vissa omständigheter. Rituximab fungerar genom att känna igen och binda sig till en särskild molekyl (antigen) som kallas CD20 och som endast finns på vita blodkroppar.
 

Specifikt så finns CD20 endast på de celler de lymfocyter som kallas B-celler. Det är dessa celler som är påverkade vid lymfom. Ibland gör bindningen till CD20 att B-cellerna förstör sig själva. Bindningen kan också i vissa fall ge en signal till immunförsvaret att angripa och förstöra B-cellerna. Genom att binda sig till CD20 på detta sätt kan immunterapi med rituximab ta bort de flesta B-cellerna från din kropp. Eftersom B-cellerna är de enda celler som påverkas vid lymfom så kan du på detta sätt göra dig fri från sjukdomen. När antikroppsbehandlingen har avslutats kan fler friska B-celler produceras i benmärgen för att ersätta de som förstörts.

 

Det finns också monoklonala antikroppar som har en radioaktiv isotop kopplad till sig för att hjälpa till att döda B-cellerna.

 

Hur ofta behöver jag få antikroppsbehandling?

  • Antikroppsbehandling ges oftast tillsammans med cytostatika och normalt så kommer du att få en dos i början av varje cytostatikacykel. Ibland kan dock antikroppar eller cytostatika ges ensamt var för sig. Din läkare kommer att ha bestämt vilken form av behandling som är bäst för dig grundat på vilken typ av lymfom du har såväl som på information om din allmänna hälsa och dina individuella omständigheter.
  • Om din behandling lyckas och du går in i remission kan det hända att din läkare vill fortsätta ge dig antikroppar som underhållsbehandling. Antikroppar som underhållsbehandling vid ett återfall ges ensamt utan cytostatika. Vanligtvis får man behandling var tredje månad 8 gånger, dvs i två år. Målet med underhållsbehandlingen är att förlänga den tid du befinner dig i remission genom att ge dig regelbunden behandling.


Vad händer under ett besök då jag får antikroppsbehandling?

 

Du kommer troligtvis att träffa din läkare i början av varje behandlingsbesök.

 

Din läkare kommer att vilja veta hur du mår och undersöka din allmänna hälsa och han eller hon kommer att berätta för dig vad du kan förvänta dig av din behandling. En specialutbildad sjuksköterska på mottagningen kommer sedan att ge dig behandlingen.

 

Antikroppar kan ges som en infusion, ett dropp, i ett blodkärl eller som en subkutan injektion som innebär att läkemedlet injiceras under huden i buken. När man ger antikropparna som ett dropp brukar det ta mellan 1,5 och 4 timmar. Den subkutana injektionen kan ges på endast fem minuter.

 

Antikroppsbehandling som en infusion

 

Detta innebär att sjuksköterskan sätter en kanyl i en ven, vanligtvis i armen, för att kunna ge läkemedlet. Om du får dropp så sprutas läkemedlet in i en påse med vätska så att det långsamt kan droppa in i kroppen genom venkanylen. Detta tar vanligtvis några timmar.
 

Ibland används något som kallas central venös infart (CVI). En CVI är en venkateter som ofta sätts i ett av de större kärlen i övre delen av bröstkorgen och som kan ligga kvar under en längre tid för upprepade behandlingar. Det finns flera olika typer av centrala venösa infarter och de vanligaste alternativen är en PICC-line, där en tunn silikonkateter sätts via en venkanyl i armen och som sträcker sig ända upp till ett stort centralt blodkärl i bröstkorgen, eller en central venkanyl (CVK) som sätts direkt i ett av de större blodkärlen, ofta på halsen eller vid nyckelbenet . En subkutan venport (Port-a-Cath), som är en dosa som opereras in under huden och är ansluten till ett större kärl, används också ibland. Fördelen med en CVI är att den kan vara kvar en längre tid och att venerna i armarna inte blir ärriga och sönderstuckna eftersom den kan användas varje gång ett läkemedel ska ges intravenöst. Man kan även ta blodprover i den centrala venösa infarten. Vissa läkemedel är också kärlretande och är då bättre att ge i större, centrala blodkärl än i små perifera vener i armen.

 

Antikroppsbehandling som en subkutan injektion.

 

Om du ska få antikroppsbehandling i form av injektioner innebär det att sjuksköterskan injicerar läkemedlet under huden i buken. Injektionen tar ungefär fem minuter och känns inte alls.

 

Innan behandlingen kan du få läkemedel för att förhindra biverkningar

 

Paracetamol och antihistamin ges ofta tillsammans med antikroppsbehandlingen för att förebygga eller lindra biverkningar. Dessa biverkningar kan vara feber, frossa och influensaliknande symtom och de är ofta lätta och enkla att behandla och kontrollera och förekommer sällan efter andra behandlingen. Om du får biverkningar under tiden som du får droppet med läkemedel kan sjuksköterskan sänka dropphastigheten eller stänga av droppet till symtomen försvinner.

Kom ihåg att alla inte får biverkningar. Å andra sidan kan en del allvarliga biverkningar också förekomma och du bör prata med din läkare om dessa innan du påbörjar behandlingen. Du kan läsa mer om biverkningar i patientinformationsbroschyren som följer med läkemedlet och som du kan få av vårdpersonalen som har hand om dig.

 

Vid första behandlingen kan du behöva vara kvar på sjukhuset hela dagen.

 

I samband med din första behandling kommer vårdpersonalen att behöva övervaka dig för att se hur du reagerar på läkemedlet. Eftersom biverkningar vid antikroppsbehandling oftast märks mest vid första gången det administreras så ges den första dosen ganska långsamt och därför kan det ta hela dagen eller bli nödvändigt att stanna kvar över natten.
 

Om du också ska få cytostatika så ges den behandlingen oftast direkt efter antikroppsbehandlingen dvs samma dag.

 

Vid vissa behandlingar kan det vara nödvändigt att stanna på sjukhuset över natten. Din läkare eller sjuksköterska kommer att ge dig mer information om vad du kan förvänta dig av din behandling.

Upp