button-up anchor

 

 

 

Cytostatikabehandling vid lågmalignt lymfom

Cytostatika används för att behandla många typer av cancer. De flesta med lymfom kommer att få cytostatika någon gång under sin behandling. Målet med cytostatikabehandling är att stoppa cancern från att förvärras och hjälpa dig att gå i remission. Behandlingen fungerar genom att döda celler som delar sig snabbt. Liksom andra cancerceller, så delar sig lymfomceller mycket snabbare än normala celler och därför är cytostatika ett bra sätt att döda så många lymfomceller som möjligt.

Cytostatikan påverkar dock även andra celler i kroppen som naturligt delar sig snabbt. Detta är orsaken till biverkningar som håravfall och illamående. Det finns många typer av cytostatika som kan användas för att behandla lymfom. Den typ som du får beror på många saker, exempelvis vilken typ av lymfom du har och dina individuella omständigheter. Ofta används en kombination av flera olika cytostatika för att behandla lymfom.

Cytostatika kan också ges i kombination med immunterapi (antikroppsbehandling). Strålbehandling används också ibland beroende på den individuella situationen.

Många människor är oroliga för de biverkningar som kan orsakas av cytostatikabehandling, men det är viktigt att komma ihåg att inte alla drabbas och att många av biverkningarna kan förebyggas och lindras med andra läkemedel.

 

Olika typer av cytostatika

Det finns många typer av cytostatika. Vilket eller vilka du kommer att få kommer att bero på flera faktorer som till exempel:

- Vilken typ av lymfom du har och vilket stadium sjukdomen befinner sig i.
- Om du just fått diagnosen lymfom och skall behandlas för första gången eller om du fått ett återfall efter en remission och fått behandling tidigare.
- Vilka symtom som ditt lymfom orsakar.
- Din ålder och andra medicinska besvär som du har.

Vissa behandlingsregimer innefattar bara ett cytostatikum, medan andra innebär en kombination av läkemedel som ges tillsammans. När flera cytostatika ges samtidigt kallas kombinationen ofta för de initialer som de aktuella läkemedlen har. (Cytostatikan kan ibland heta något annat i Sverige än i andra länder och därför stämmer inte alltid bokstäverna i förkortningarna).

 

I tabellen beskrivs de vanligaste kombinationerna. Andra kombinationer förekommer också. Din läkare kommer att berätta mer om de läkemedel som ingår då. 

Om du har svåra symtom så kan du också få behandling med steroider som är kortisonliknande preparat (vanligtvis prednisolon) och som kan lindra symtomen effektivt och snabbt. Detta preparat är användbart under en kort tid men kan inte användas som långtidsbehandling.

 

Hur fungerar cytostatikabehandling vid lymfom?

Det finns många typer av cytostatika och alla angriper cancerceller på olika sätt. Alla de cytostatikapreparat som används för att behandla lymfom fungerar genom att angripa de celler som delar sig snabbt. Majoriteten av cellerna i din kropp befinner sig mestadels i vilofas. De delar sig bara när de skadas och behöver reparera sig. De flesta celler i din kropp kommer inte att dela sig och kan därför inte skadas. Till skillnad från dessa celler så delar sig cancerceller, därmed även lymfomceller, hela tiden vilket är ett av skälen till att de gör så mycket skada. Detta gör att cancerceller är mycket känsliga för cytostatikabehandling.

Det finns dock normala celler i kroppen som delar sig snabbt. Exempel på sådana celler är de celler som hårsäckarna och hårrötterna består av och celler i tarmarnas slemhinna. Effekten som cytostatikan har på dessa celler förklarar en del av de biverkningar som kan uppstå som till exempel håravfall och illamående.

 

Hur ges cytostatika?

Vissa former av cytostatika tas som tabletter men de flesta ges direkt i blodet, det vill säga intravenöst. Då sätter en sjuksköterska en droppnål eller kanyl, vanligtvis i armen, och nålen sedan tas bort och en liten plastkateter ligger kvar i blodkärlet och där kan läkemedlet sedan ges.

Ibland används något som kallas central venös infart (CVI). En CVI är en venkateter som ofta sätts i ett av de större kärlen i övre delen av bröstkorgen och som kan ligga kvar under en längre tid för upprepade behandlingar. Det finns flera olika typer av centrala venösa infarter och de vanligaste alternativen är en PICC-line, där en tunn silikonkateter sätts via en venkanyl i armen och som sträcker sig ända upp till ett stort centralt blodkärl i bröstkorgen, eller en central venkanyl (CVK) som sätts direkt i ett av de större blodkärlen, ofta på halsen eller vid nyckelbenet . En subkutan venport (Port-a-Cath) är en dosa som opereras in under huden och är ansluten till ett större kärl och används också ibland.

Fördelen med en CVI är att den kan vara kvar en längre tid och att venerna i armarna inte blir ärriga och sönderstuckna eftersom den kan användas varje gång ett läkemedel ska ges intravenöst. Man kan även ta blodprover i den centrala venösa infarten.

Viss intravenös cytostatikabehandling kan ges med spruta i kanylen (injektion) men de flesta cytostatika ges som dropp. Läkemedlet tillförs då först en påse med vätska och vätskan droppar sedan långsamt in i venen.

 

Vanligtvis ges cytostatika i cykler med en viloperiod mellan behandlingarna

Vanligtvis ges cytostatikabehandlingen över en dag. Om du får steroider som prednisolon, så kan det vara så att du får tabletter att ta hemma kvällen innan behandlingen. Detta utgör då en cytostatikacykel och sen följer en viloperiod på ca 3 veckor till nästa behandling.

En behandling med cytostatika tar i normalfallet flera månader med viloperioder emellan, men hur länge man ger behandling beror på flera olika faktorer och är olika för alla.

De flesta cytostatika kan ges på mottagningen eller behandlingsavdelningen

Detta innebär att du kan gå hem samma dag som du får behandlingen. Ibland kan det dock vara nödvändigt att stanna ett tag på sjukhuset. Din läkare eller sjuksköterska kan ge mer information om detta.

Förberedelser inför behandling

Att påbörja eller att få behandling, besöka sjukhuset eller läkaren kan alla vara stressande upplevelser. Läs om hur du kan förbereda dig inför dessa upplevelser i kapitlet förberedelser inför behandlingen för att lättare kunna hantera dem.

 

Vilka biverkningar förekommer vid cytostatikabehandling?

Många människor är väldigt rädda för biverkningar i samband med cytostatikabehandling. Försök att komma ihåg att:
- Det är inte alla som får biverkningar
- Olika läkemedel kan ha olika biverkningar
- De biverkningar som kan förekomma kan vara lätta
- Många av biverkningarna kan tas bort eller lindras

Många av de biverkningar som förekommer i samband med cytostatikabehandling beror på de effekter som läkemedlen har på kroppens normala celler. Eftersom cytostatika påverkar växten och delningsförmågan hos cellerna - särskilt de celler som delar sig snabbt - så påverkas de områden i kroppen mest där det finns celler som normalt växer och delar sig snabbt.

 

  • Illamående, ont i halsen, diarré eller förstoppning

Alla dessa symtom kan orsakas av att slemhinnan i mag-tarmkanalen, vilket även innefattar munnen, matstrupen, magsäcken och tarmarna, består av snabbt växande celler. Illamående och kräkningar är vanliga biverkningar av cytostatikabehandling. Det finns flera läkemedel som i stort sett helt kan ta bort illamående.

 

  • Aptitlöshet

Aptitlöshet, ofta eftersom maten inte smakar som vanligt, är också en väldigt vanlig biverkning vid cytostatikabehandling. Det är inte alltid möjligt att förutsäga vem som får biverkningar eller hur mycket de kommer att påverkas av dem. Det beror på vilka cytostatika som används och hur varje individ reagerar. Några få patienter får inga problem alls.

Dessa biverkningar kan komma inom några minuter eller timmar efter att behandlingen givits. De kan sitta i några timmar eller flera dagar, det är väldigt individuellt.

 

  • Håravfall, torr och öm hud och ömma naglar

Eftersom hår, hud och naglar växer snabbt så kan de också påverkas vid cytostatikabehandling. Håret kan falla av eller tunnas ut och du kan märka att huden känns öm, får märken eller blir torr och att naglarna skivar sig och blir torra. Alla dessa symtom kan vara besvärliga när de uppstår, men är övergående och försvinner när behandlingen är avslutad.

Att tappa håret är en biverkning som många människor tycker är särskilt jobbigt, men det är viktigt att komma ihåg att det är en tillfällig biverkning och att håret växer ut igen. Håret börja ofta falla av gradvis och det börjar ofta ca 2-3 veckor efter att cytostatikabehandlingen påbörjats. Efter att behandlingen avslutats börjar håret att växa igen och växer på samma sätt som det gjorde innan behandlingen i de allra flesta fall. De flesta har fått tillbaka sitt normala hår efter ca 6 månader. Ibland blir det nya håret lite mjukare och lockigare än vad det var innan och det får inte alltid exakt samma färg som det hade innan behandlingen.

Det är viktigt att komma ihåg att inte alla cytostatika orsakar håravfall eller problem med hud och naglar. Det finns många saker som du själv kan göra för att göra symtomen lättare att hantera som till exempel peruk, nagellack och att använda mjukgörande krämer.

 

  • Ökad blödningsrisk och lättare att få blåmärken, infektioner och trötthet

Allt detta kan uppstå då benmärgen består av snabbt växande celler och därför kan påverkas av cytostatikabehandlingen. I benmärgen bildas blodkropparna och andra komponenter i blodet och dessa kan minska under behandlingen. Om det inträffar kan du bli mer infektionskänslig än vanligt eller bli lättblödande och lättare få blåmärken. Om du får blödningar, kraftiga blåmärken eller infektionssymtom så bör du berätta detta för din läkare eller vårdpersonalen på mottagningen.

Anemi är också ett symtom som beror på att du inte kan bilda tillräckligt med röda blodkroppar under cytostatikabehandlingen. Det kallas också för blodbrist och kan göra att du känner dig tröttare än vanligt eller blir lättare trött. Man tar regelbundna blodprover under cytostatikabehandlingen för att kontrollera att dina blodvärden inte sjunker för lågt. Om de skulle göra det, kan man skjuta upp nästa behandlingsomgång eller ge en lägre dos för att ge benmärgen en chans att hämta sig.

 

  • Gikt och andra symtom som orsakas av en ökad mängd urinsyra i blodet

En annan biverkning kan uppstå och den beror på att när celler dör så bryts de ner i kroppen. Ett av de ämnen som bildas i den processen heter urinsyra. Normalt kan njuren rena blodet från urinsyra och ämnet försvinner med urinen. När du får cytostatikabehandling så dör fler celler än normalt och mer urinsyra produceras än vad njurarna kan ta hand om. När detta inträffar samlar sig urinsyran i blodet och bildar kristaller. Om detta inträffar i njuren så bildas njurstenar och om det drabbar lederna så får du gikt. Om inte detta behandlas kan det vara ganska allvarligt och leda till njursvikt.

Allopurinol är ett läkemedel som ges redan från början vid vissa former av cytostatikabehandling, antingen som tabletter eller injektioner, för att stoppa kroppen från att bilda urinsyra. Slaggprodukterna som bildas när cellen dör håller sig då mer i vätskeform och kan lättare och på ett mindre skadligt sätt elimineras från kroppen via urinen. Allopurinol har få biverkningar förutom en och annan allergisk reaktion och då kan man få utslag.

Alla dessa biverkningar är vanligtvis tillfälliga och försvinner när cytostatikabehandlingen avslutats. En del biverkningar kan vara mer permanenta

 

Vissa biverkningar kan vara mer bestående eller allvarliga och du bör prata om risken för detta med din läkare innan du påbörjar behandlingen. En del cytostatika påverkar fertiliteten, alltså förmågan att kunna få barn. Hos kvinnor kan menstruationen bli oregelbunden eller upphöra och hos män kan spermiemängden avta. Trots att dessa effekter kan vara tillfälliga så kan kvinnor förbli infertila efter en del behandlingar. Om det är risk för detta så bör du prata med din läkare om det innan behandlingen. Män kan erbjudas att få lämna spermaprov för nedfrysning i en spermiebank i vissa fall.

Andra bestående biverkningar kan vara långtidspåverkan på hjärtat, känselnerver och en ökad risk för att utveckla cancer senare i livet. I alla individuella fall bör fördelarna vägas mot riskerna. Din läkare kommer att diskutera detta med dig innan behandling.

Upp