T-cellslymfom delas in i perifera T-cellslymfom (som i sin tur har olika undergrupper) samt de som drabbar annan vävnad eller i första hand benmärg/blod. T-cellslymfom drabbar omkring 100 personer årligen, och har som regel sämre prognos än andra lymfom. De flesta T-cellslymfom är aggressiva, men det finns även lågmaligna undergrupper.

Behandlas vanligen med cytostatika

Liksom för övriga lymfom är ålder den viktigaste prognostiska faktorn. Den näst viktigaste är tumörbörda. T-cellslymfom har som regel sämre prognos än andra lymfom men det finns undergrupper med god prognos, exempelvis de T-cellslymfom som bara sitter i huden. Vanligen behandlas T-cellslymfom med cytostatika, ibland i kombination med antikroppar, och hos yngre patienter med tillägg av stamcellstransplantation. Prognosen är generellt sämre än vid DLBCL och majoriteten av patienterna blir inte botade trots aggressiv behandling. De former av T-cellslymfom som enbart sitter i huden behandlas med ljus- eller strålbehandling.