Vilka symtom ger lymfom?

Personerna på bilderna har inget med sammanhanget att göra

Vilka symtom ger lymfom?

Det vanligaste symtomet vid lymfom är en eller flera svullna, ofta oömma lymfkörtlar (lymfknutor) på ytliga lokaler enligt ovan. Dessa är oftast större än de små körtlar man kan notera i samband med infektion, de är oömma, rundare och fastare i konsistensen.

Lymfom kan ge en diffus sjukdomskänsla och trötthet men även orsaka mer generella besvär som:

  • Återkommande eller ihållande och oförklarlig feber (med en kroppstemperatur över 38°C).
  • Kraftiga nattsvettningar, där sängkläderna blir genomdränkta av svett.
  • Ofrivillig, oförklarad viktnedgång (som definieras som en viktförlust på mer än 10 % under 6 månader).
  • Abnorm trötthet.

Feber, nattsvettningar och viktnedgång kallas för B-symtom och har en prognostisk betydelse.

Om lymfomet är lokaliserat i benmärgen kan det leda till bristande benmärgsfunktion och orsaka brist på de celler som bildas där:

  • Röda blodkroppar. Brist på röda blodkroppar kallas anemi (blodbrist) och kan exempelvis leda till trötthet, andfåddhet och sämre fysiskt prestationsförmåga.
  • Vita blodkroppar. Har man för få granulocyter (neutropeni) i blodet kan det leda till ökad infektionskänslighet, men vissa lymfom ger en ökning av lymfocyterna i blodet varvid totalantalet vita blodkroppar ökar.
  • Blodplättar. Uttalad brist på blodplättar (trombocytopeni) kan ge en ökad blödningsbenägenhet som yttrar sig genom lättutlösta och långvariga blödningar (i tandkött, sår efter rakning, menstruationer). Det kan noteras som små röda prickar på underbenen och det är lätt att få stora blåmärken.

De förstorade körtlarna är oömma men beroende på lokalisation kan de ge upphov till trycksymtom med smärta som följd.

Symtomen varierar vid olika typer av lymfom

Det vanligaste är att patienten söker p.g.a. en eller flera förstorade lymfkörtlar. Lågmaligna (indolenta/långsamt växande) lymfom växer oftast mycket långsamt och ger inte alltid typiska symtom i början av sjukdomsförloppet. Dessutom vänjer man sig ibland vid långsam symtomutveckling. Det förekommer därför att ett lågmalignt lymfom upptäcks av en slump i samband med en hälsokontroll där man kanske ser förändrade blodvärden, hög sänka eller noterar en nytillkommen lymfkörtelförstoring i samband med läkarundersökning. Högmaligna (aggressiva/snabbt växande) lymfom växer snabbare och kan ge mer hastigt påkomna symtom. Lymfom kan också misstänkas när man ser förstorade lymfkörtlar på t.ex. en datortomografi som görs av andra skäl än misstänkt lymfom.

Läs vidare inom detta avsnitt

Utredning och diagnos

Efter remiss till specialist (hematolog eller onkolog) för misstänkt lymfom kallas patienten, om vissa kriterier uppfylls enligt ”Standardiserat vårdförlopp”, för en första läkarundersökning inklusive genomgång av sjukhistoria.

Behandling av lymfom

Alla lymfom är behandlingsbara. Vissa lymfom är botbara, de övriga får betraktas som ”kroniska”, där modern behandling oftast innebär lång sjukdomsfri överlevnad.

Remission och återfall

Efter primär lymfombehandling görs en remissionsbedömning för att se om lymfomet har minskat men fortfarande går att påvisa (partiell remisson), eller om alla lymfomtecken har försvunnit (komplett remission).